Vila i frid våran underbara Trissan 30-5-09
Jag har en stor annledning varför jag inte har bloggat typ på över en månad...
Det är så här, att skriva detta är jätte svårt för mej.
I April månad fick vi tyvär akutavliva våra kära tik Trissan... Det var hennes njurar som inte årkade längre.. Det är en lång historia om allt detta. för i Grund och botten hade ja i mellanrum komntakt med Vetrinären om hennes beteende och vad vi upplevde började komma små komnstiga små händelser hos Trissan.. Ända vi fick till svars var att avvakta och att det berodde på de ena och de andra.. men en kväll kom i April när jag kom hem från jobbet vid 22.00 så kände ja att något var fel och det inte va alls som vetrinären sa.. Så vi ringde in in kvällsjouren och där fick vi en tid till dagenefter vid 13.00 Enda dom sa va att troligen hade hon fått urininfektion helt plösligt så dom tyckte inte att vi skulle komma in kväll utan vid 13.00 imorgon för dom tyckte de skulle bli så onödigt dyrt för våran del...( som dom avgör de ?? jhhhmmmmm) jaja under natten kom ja ihåg att vi bäddade ner Trissan i hennes favorit korg nedanför med sidan av sängen.. sen sovde vi.. men dagen efter skulle ja börja jobba vid 12.15 så jag ringde till jobbet och tog ut en semesterdag för ja visste ingte hur länge detta skulle ta.. ja sa på morgon till Trissan att hon ochjag skulle till en doktor och efter allt så skulle vi till en hundaffär så hon skulle få en belöning för att hon skulle vara så duktig osv.. ja så vi åkte i väg. och jag var helt säker på att allt skulle bli bra och att Trissan skulle få följa med hem..hhmmm.. så Hugo fick inte äns säga hej då på riktigt innan vi åkte. jaja så jag satt och höll i Trissans ena framtass medans jag körde och sa med en lugt röst ochslängde en blick på henne: Allt kommer bli bra gumman, nu ska vi bara till doktorn och ta några prover och kanske få någon medicin och sen åka hem till Hugo.. Och sen har jag tagit en riktigt lång semester (som inte är vanligt för mej) så vi kan fara och bada i havet som ja ha lovat dej så länge.. för förra sommarn hann vi inte det så mycket..och Trissan tittade på mej med lugna ögon och sen somnade en stund..
Sen kom beskedet efter ha bytt vetrinär MÅNGA gånger pga av akutoperationer som kom och gick under våra timmar.. Beskedet som jag definitivt inte hade väntat mej!!
Ja kom en vetrinär in som började prata på doktorspråk och lite halv stel röst..Tyvär så har hon fle på blabla och värdena är för höga och vi måste avliva henne.. va??!! vänta lite nu, prata på svenska så jag fattar sa ja! Hennes njurvärde ligger alldelens för högt så det går inte och rädda henne.. förutom med en donator eller va de heter, som man måste leta efter.. och hon skulle inte leva så pass länge.. vanä inte Trissan sa ja, inte är hon så sjuk nä nä, de måste va fel prov!! Men visst är de den 9 åriga tiken sa hon..?? hhöö jja sa ja med en klen och skakig röst.. sen bröt det totalt ihop för mej.. det skulle gå bra att vänta tills oskar skulle komma från jobbet.. så Oskar kom direkt så jag hann ha en stund med Trissan innan han kom och tänka en massa självklart.. och när oskar kom så tog jag förgivet att dom slulle komma direkt och göra de dom skulle så vi kunde åka hem och begrava henne.. men icke de!!! I yttligare 45 min fick vi vänta.. mina ögon och mitt bröst smärta så mycket så det var knappt att jag klarade av att köra hem.. men vi kom hem och Trissan fick en jätte fin grav.. Lite blommor och en lykta med fyra ljus som brinner för mej, Oskar, Hugo och Trissan. och sen en sten somjag har skrivit Trissan på=) ska lägga ut en bild.. så det är hela annledning till varför jag inte har årkat skriva för det har varit jätte jobbigt för mej att sätta mej ner oc h skriva osv.. men nu försöker ja och det känns faktist bra nu när man har skrivir av sig lite.. som en terapi kan man säga?? jaa men vi tar en dag i taget.. Trissan finns alltid i våra tankar! Och hugo går det frammåt för.. han tar nog också en dag i taget.. han blev ju av med sin livskamrat och vän.. så tröstar varandra och tar mer vara på varandra och tar inget förgivet längre!! Så var rädd och er och tänka alldrig på att det där säger ja i morgon eller skiljs som ovänner, för det kanske inte finns något "i morgon"
Kram på er alla nära och kära och alla ni som har stöttat oss!!
Det är så här, att skriva detta är jätte svårt för mej.
I April månad fick vi tyvär akutavliva våra kära tik Trissan... Det var hennes njurar som inte årkade längre.. Det är en lång historia om allt detta. för i Grund och botten hade ja i mellanrum komntakt med Vetrinären om hennes beteende och vad vi upplevde började komma små komnstiga små händelser hos Trissan.. Ända vi fick till svars var att avvakta och att det berodde på de ena och de andra.. men en kväll kom i April när jag kom hem från jobbet vid 22.00 så kände ja att något var fel och det inte va alls som vetrinären sa.. Så vi ringde in in kvällsjouren och där fick vi en tid till dagenefter vid 13.00 Enda dom sa va att troligen hade hon fått urininfektion helt plösligt så dom tyckte inte att vi skulle komma in kväll utan vid 13.00 imorgon för dom tyckte de skulle bli så onödigt dyrt för våran del...( som dom avgör de ?? jhhhmmmmm) jaja under natten kom ja ihåg att vi bäddade ner Trissan i hennes favorit korg nedanför med sidan av sängen.. sen sovde vi.. men dagen efter skulle ja börja jobba vid 12.15 så jag ringde till jobbet och tog ut en semesterdag för ja visste ingte hur länge detta skulle ta.. ja sa på morgon till Trissan att hon ochjag skulle till en doktor och efter allt så skulle vi till en hundaffär så hon skulle få en belöning för att hon skulle vara så duktig osv.. ja så vi åkte i väg. och jag var helt säker på att allt skulle bli bra och att Trissan skulle få följa med hem..hhmmm.. så Hugo fick inte äns säga hej då på riktigt innan vi åkte. jaja så jag satt och höll i Trissans ena framtass medans jag körde och sa med en lugt röst ochslängde en blick på henne: Allt kommer bli bra gumman, nu ska vi bara till doktorn och ta några prover och kanske få någon medicin och sen åka hem till Hugo.. Och sen har jag tagit en riktigt lång semester (som inte är vanligt för mej) så vi kan fara och bada i havet som ja ha lovat dej så länge.. för förra sommarn hann vi inte det så mycket..och Trissan tittade på mej med lugna ögon och sen somnade en stund..
Sen kom beskedet efter ha bytt vetrinär MÅNGA gånger pga av akutoperationer som kom och gick under våra timmar.. Beskedet som jag definitivt inte hade väntat mej!!
Ja kom en vetrinär in som började prata på doktorspråk och lite halv stel röst..Tyvär så har hon fle på blabla och värdena är för höga och vi måste avliva henne.. va??!! vänta lite nu, prata på svenska så jag fattar sa ja! Hennes njurvärde ligger alldelens för högt så det går inte och rädda henne.. förutom med en donator eller va de heter, som man måste leta efter.. och hon skulle inte leva så pass länge.. vanä inte Trissan sa ja, inte är hon så sjuk nä nä, de måste va fel prov!! Men visst är de den 9 åriga tiken sa hon..?? hhöö jja sa ja med en klen och skakig röst.. sen bröt det totalt ihop för mej.. det skulle gå bra att vänta tills oskar skulle komma från jobbet.. så Oskar kom direkt så jag hann ha en stund med Trissan innan han kom och tänka en massa självklart.. och när oskar kom så tog jag förgivet att dom slulle komma direkt och göra de dom skulle så vi kunde åka hem och begrava henne.. men icke de!!! I yttligare 45 min fick vi vänta.. mina ögon och mitt bröst smärta så mycket så det var knappt att jag klarade av att köra hem.. men vi kom hem och Trissan fick en jätte fin grav.. Lite blommor och en lykta med fyra ljus som brinner för mej, Oskar, Hugo och Trissan. och sen en sten somjag har skrivit Trissan på=) ska lägga ut en bild.. så det är hela annledning till varför jag inte har årkat skriva för det har varit jätte jobbigt för mej att sätta mej ner oc h skriva osv.. men nu försöker ja och det känns faktist bra nu när man har skrivir av sig lite.. som en terapi kan man säga?? jaa men vi tar en dag i taget.. Trissan finns alltid i våra tankar! Och hugo går det frammåt för.. han tar nog också en dag i taget.. han blev ju av med sin livskamrat och vän.. så tröstar varandra och tar mer vara på varandra och tar inget förgivet längre!! Så var rädd och er och tänka alldrig på att det där säger ja i morgon eller skiljs som ovänner, för det kanske inte finns något "i morgon"
Kram på er alla nära och kära och alla ni som har stöttat oss!!
